”Analysen” från kubb-vm

Det här tar väl sin början redan förra året då vi mycket snöpligt fick veta att vår prenumeration på vm-guld i kubb hade gått ut. Året efter ett förlorat guld (ja, vi ser alla resultat som inte är guld som ett förlorat guld) ger alltid lite extra jävlaranamma uppblandat med en olustkänsla kring är vår tid över nu?

Nåväl. Så här såg dagen ut. Det inledande gruppspelet var svårare än väntat vilket gladde oss mycket. Snittnivån i VM har förbättrats avsevärt de senaste fem åren. Även om inga av lagen i gruppen slår oss över tre set (och i ärlighetens namn så är vi några klasser bättre än gruppens övriga tre lag) så bjöd de faktiskt på rätt redig kubb vilket vi verkligen uppskattar. Helst av allt önskar vi att alla matcher ska vara stenhårda kamper. Det är helt enkelt roligast så.

I åttondelsfinalen mötte vi laget Seven up som jag blivit varnad för i förväg att de skulle vara två av tysklands bästa tremannalag som slagit ihop sig och var ”jävligt bra”. I denna varning fick jag även en länk från när de spelade någon tävling i Tyskland och det som slog mig av klippet var att det inte fanns någon publik alls. Sannolikt är dessa personer vana vid att vara förhållandevis överlägsna när de spelar kubb. Så rent taktiskt var planen från vår sida att spela så tight som bara möjligt, att inte släppa till en enda millimeter, försöka se självsäkra ut samt göra vad vi kan för att publiken märks så mycket som möjligt. Så vi tjoade igång laget innan match och bad våra supportrar att föra så mycket liv de kunde. Matchen drog också mycket publik, säkert 2-300 personer tittade och de darrade också ganska betänkligt. De hade aldrig spelat så dåligt sa de efteråt. Vi som ändå varit med ett tag kan ju tala om att inget lag spelar lika bra i VM som på träning. Alla lag drabbas av nervositet som beror på flera olika saker. Publik är bara en av dessa, att möta de tiofaldiga världsmästarna en annan, att bara ha en pinne att kasta en tredje. Det blir griller i huvudet väldigt lätt. Hur som helst så hade vi kontroll i den matchen från början till slut även om vårt eget spel inte var nåt vidare.

Kvartsfinalmotståndet stod laget Tallut 89 för. Ett gäng grabbar i tjugoårsåldern som spelade riktigt bra på ett sätt som faktiskt ganska ofta händer när vi vinner första set. Då släpper spänningarna lite och motståndarna spelar mer avslappnat och höjer sig. För egen del så spelade vi vår sämsta kubb på hela dagen och borde, om sanningen ska fram, ha förlorat den matchen. Men på nåt märkligt vis lyckades vi krångla hem den matchen också efter ett (som vi ser det) lite oklokt beslut från deras sida i deras sista kastomgång. Det som hände var att de hade en halvsvår dubbel att slå (sedan återstod endast kungen) med två pinnar kvar att kasta. Däribland deras i särklass bästa spelare som kastat sist genomgående hela matchen. För att få chans på kungen gick han nu in och kastade näst sista mot den halvsvåra dubbeln vilket, om det hade varit lyckosamt, hade avgjort matchen. Nu gjorde han inte det och hips vips vilade ett blytungt ansvar på den stackarn som var kvar. I kubb gäller det inte att vinna. Det gäller att undvika att förlora. Det är faktiskt inte riktigt samma sak. De släppte fram oss och fick inte kasta några fler pinnar i den matchen.

Sedan semifinal mot ett Schweitziskt lag som jag inte minns namnet på som gjorde en insats som jag är djupt imponerad av. De genomförde matchen rakt igenom utan att drabbas av ett enda nervdaller. I VM-semifinal i finalhagen inför kanske tusen åskådare. Riktigt riktigt duktigt. De spelade bra, vi spelade okej och tog bra vara på de chanser som gavs och var väldigt kliniska i att avsluta matcherna när tillfälle gavs.

Parallellt spelade Elefantbajs 2000 (tidigare VM-vinnare) semifinal mot fjolårsvinnarna Gloria Victis och i ärlighetens namn trodde jag inte att Elefanterna skulle straffa Gloria Victis. Men så blev nu fallet och vi var ganska optimistiska inför finalen då jag faktiskt tycker att vi är klassen bättre än Elefanterna. Trots två bortdömda kast (ett för att Tobbe tappade pinnen och den räknades som kastad och ett för helikopterkast) spelade vi riktigt riktigt bra och när vi spelar riktigt riktigt bra så ska motståndarna vara inutavhelvete bra för att slå oss. Det var inte Elefanterna.

Elfte guldet var ett av de allra roligaste. Mest för att vi spelat ganska risigt hela dagen (bortsett från semi och final) men också för att vi inte vann i fjor. Hur man än vänder och vrider på det så är det inte lika roligt tionde gången man vinner som första. Slutligen tänkte jag sätta betyg på alla spelarna. Betyget är på skalan 1-5 och sätts i relation till vad respektive förväntas prestera.

Marcus Hansson – 5
Kastade in samtliga kubbar under dagen och gjorde det i stort sett prickfritt. Fick också rollen som förstesprängare och var i det närmaste hundraprocentig i den rollen. Presterade långt långt mer än vad jag förväntat mig.

Tobias Hansson – 4
Hade högre förväntningar på sig än Marcus och spelade ungefär som jag hade väntat. Har en svårare roll eftersom han nästan uteslutande får kasta på full distans. Gjorde detta OK.

Stefan Hansson – 5
Pappa Hanssons första VM i Team Ekeby och förväntningarna är inte så höga. Vi har skolat in nya förut och det är inte alldeles enkelt att prestera under det trycket. Det gjorde Stefan med guldstjärna. Darrade inte det minsta en enda gång.

Greger Westerlund – 4
Har inte så jättehöga förväntningar sedan tidigare år men levererade långt långt mer än förväntat. Greger har utvecklats till en riktig klippa i laget. Hade dock korta stunder då även han var ”ur”.

Joakim Ekelöf – 2
Jocke hade skyhöga förväntningar på sig med tanke på vad han visat på träning (har tagit alla fem och kungen fem gånger i rad samt åtta gånger på tio försök). Detta såg vi inte mycket av under VM och han var ”ur fas” stora delar av tävlingen. Objektivt sett så var han bra, men inte alls som han har kapacitet att vara.

Terry Ekelöf – 2
Är ganska dålig redan från början och har inte riktigt så jobbiga förväntningar på sig. Trots det underpresterade Terry i alla matcher utom semi och final. Var rejält under isen stora delar av dagen.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Analysen” från kubb-vm

  1. Tommy skriver:

    Klassen bättre är ingen underdrift. 6manna lag är ni definitivt bättre. Tror dock att halva laget håller er klass. Skall se om vi kan ändra på det tills nästa år. Gäller bara att träna…ses nästa år. Förhoppningsvis bättre tränade..

  2. teamekeby skriver:

    Ni skulle med ganska små medel dessutom kunna höja er ett snäpp. Bara en sån sak att kasta pinnarna från rätt position vore ju nåt att börja med så ni får med er alla givna dubblar. Det slarvade ni med i finalen!

  3. Robert skriver:

    hej guys from team ekeby,

    it was a pleasure for us to play against you in the first ko game at this world championship in kubb.
    for me and our team is it clear, that we want better in the next year competetion.

    congratulations for your great victory!

    we see us next year.

    robert

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *