Några rader om Kubbistan kanske

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kanske när jag stod hemma inför Kubbistan och funderade på om jag verkligen behövde ta den regntäta jackan med mig eller inte. Till sist tog jag den med mig. Jag fattade inte vad jag gett mig in på förrän det var för sent…

Några ord om laget kanske. Jag skulle spela Med Sören Wallin och sen var det typ vakant på sista platsen. Eftersom jag visste att vädret skulle bli lite halvrisigt hade jag övertalat John de Flon att vara med. Han kunde dock bara på förmiddagen och sedan skulle Sara Hansson möta upp efter hennes tenta på morgonen.

Klockan tio drog det igång och ganska snart fattade man vad fan det var frågan om. Det var frågan om en dag med 45 mm regn, 4 graders värme (kyla) och 15 sekundmeter blåst. Redan innan första matchen var slut kände man inte längre sina händer. Jag och John fick samarbeta för att öppna locket på snusdosan eftersom vi båda förlorat rörligheten i fingrarna. Spelet blev därefter. Jag tror inte ett enda lag eller en enda spelare kan säga att de spelade bra den här gudsförgätna dagen. Så inte heller vi. men vi lyckades vinna första matchen med 2-0, i andra blev det 1-1 efter John missat kungen i andra set (vilket hade slutat med 2-0 även där), sista matchen slutade med WO då motståndarlaget fattat vad det var frågan om och åkt hem. Hur som helst var vi gruppetta och jag var utan lagmedlem till eftermiddagen då Sara uppenbarligen också fattat vad det var frågan om och stannat hemma. Kan verkligen inte klandra någon som valde att inte ge sig ut i detta helvete.

I alla fall så behövde jag ytterligare en spelare till Gotlands Gille (som vi hette). Vid första paus sprang jag in på hotellet som låg alldeles bredvid och lyckades övertala en snubbe i baren att trotsa vädret och spela med oss (Petteri Kartunen). Han kämpade väl och faktum är att vi faktiskt lyckades vinna en match (åttondelen). Sedan föll vi i kvarten mot nybrobrudarna som förvisso spelade uruselt men inte ens då kunde vi sätta motstånd som kan kallas motstånd. Efter det joggade vi till baren och efter det var det raka vägen mot mörkret. Här har vi en bild av eftermiddagsvarianten av Gotlands Gille medan vi fortfarande var kommunicerbara.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Några rader om Kubbistan kanske

  1. Jens Haraldsson skriver:

    Ja, vädret var ofattbart dåligt och oturen skrek oss rakt i ansiktet, skillnaden mot helgen innan var ju som natt och dag, sommar och vinter. Otroligt ändå att alla lag, förutom de som föranmält sin frånvaro, och då var det verkligen alla, dök upp. Dessutom fullföljde nästa alla lag gruppspelet. Stackars de lag som gick vidare till slutspel.. Towe från Smålandsidrotten hade ”aldrig frusit så mycket i hela sitt liv”, Berras sorkar såg inte så muntra ut när det ville ta medaljerna och sticka innan priscermonin. Själv stod jag och huttrade mest hela dagen, och fick hålla ständig koll på tältet som lekte med vinden. Vi lyckades i alla fall hålla ställningarna hela dagen och kora Smålandsidrotten till Bästistan 2012. Snyggt jobbat att ragga spelare och fullfölja turneringen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *