Några rader om Kubbistan kanske

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kanske när jag stod hemma inför Kubbistan och funderade på om jag verkligen behövde ta den regntäta jackan med mig eller inte. Till sist tog jag den med mig. Jag fattade inte vad jag gett mig in på förrän det var för sent…

Några ord om laget kanske. Jag skulle spela Med Sören Wallin och sen var det typ vakant på sista platsen. Eftersom jag visste att vädret skulle bli lite halvrisigt hade jag övertalat John de Flon att vara med. Han kunde dock bara på förmiddagen och sedan skulle Sara Hansson möta upp efter hennes tenta på morgonen.

Klockan tio drog det igång och ganska snart fattade man vad fan det var frågan om. Det var frågan om en dag med 45 mm regn, 4 graders värme (kyla) och 15 sekundmeter blåst. Redan innan första matchen var slut kände man inte längre sina händer. Jag och John fick samarbeta för att öppna locket på snusdosan eftersom vi båda förlorat rörligheten i fingrarna. Spelet blev därefter. Jag tror inte ett enda lag eller en enda spelare kan säga att de spelade bra den här gudsförgätna dagen. Så inte heller vi. men vi lyckades vinna första matchen med 2-0, i andra blev det 1-1 efter John missat kungen i andra set (vilket hade slutat med 2-0 även där), sista matchen slutade med WO då motståndarlaget fattat vad det var frågan om och åkt hem. Hur som helst var vi gruppetta och jag var utan lagmedlem till eftermiddagen då Sara uppenbarligen också fattat vad det var frågan om och stannat hemma. Kan verkligen inte klandra någon som valde att inte ge sig ut i detta helvete.

I alla fall så behövde jag ytterligare en spelare till Gotlands Gille (som vi hette). Vid första paus sprang jag in på hotellet som låg alldeles bredvid och lyckades övertala en snubbe i baren att trotsa vädret och spela med oss (Petteri Kartunen). Han kämpade väl och faktum är att vi faktiskt lyckades vinna en match (åttondelen). Sedan föll vi i kvarten mot nybrobrudarna som förvisso spelade uruselt men inte ens då kunde vi sätta motstånd som kan kallas motstånd. Efter det joggade vi till baren och efter det var det raka vägen mot mörkret. Här har vi en bild av eftermiddagsvarianten av Gotlands Gille medan vi fortfarande var kommunicerbara.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Fyllekubben

I vår lilla ankdamm som kallas kubbvärlden har det nu blossat upp ett kontroversiellt ämne så här till luciaglöggen och julsnapsarna. Nämligen drickandets (supandets) vara eller icke vara under kubbvm. Jag ska strax ge er min åsikt i frågan.

Kubbledningen i vm har på hemsidan skrivit att ”Deltagarna i VM i Kubb ombedes att inte förtära alkohol under pågående match.” På kubbvms hemsida (som jag vidhåller måste göras någonting åt – bedrövlig kvalitet för ett sådant omfattande evenemang) kan man läsa i forumet någon som anser att drickandet ska förbjudas mer uttryckligen än att ”ombeda” samt att det är ”Det är ju skandal att se final lagen [sic] 2011 stå med en öl i ena handen och en kubbpinne i andra handen plus en sigg [sic] i munnen!”. Här vill jag dock flika in att åsiktslämnaren rimligen syftar på lagen som spelade match om 3-4:e pris då jag inte kan minnas att varken vi eller våra motståndare var några öldrickare i finalen. Men det är klart… på den punkten kan jag ha fel.

Nåväl. Vad tycker en tiofaldig världsmästare som jag då? För det första bör man fundera över vad för slags vm i kubb ska vara. Ska det vara en seriös tävling där kubbsporten är det som är i fokus och där de bästa av de bästa gör upp om vem som är bäst i världen eller ska det vara ett roligt jippo där det viktigaste är att träffas, ha roligt och så spela lite kubb tillsammans? Det behöver väl knappast nämnas vad det är idag.

Inom parentes kan väl nämnas att om man nu skulle vilja göra det till ett seriöst mästerskap som verkligen tar fram det bästa laget och utvecklar sporten så finns det en hel del regeländringar som behöver göras och sen tror jag att man måste höja träningsviljan bland fler lag (även hos oss) till exempel genom att ha ordentliga vinstpremier. Vilka regeländringarna jag anser behöver göras tar vi en annan gång.

Vi kan i vilket fall konstatera att kubbvm idag är ett socialt evenemang eller för all del en festlighet. Inte helt oväsentligt i sammanhanget är att det också är ett sätt för Rone Goik att finansiera sin verksamhet vilket rimligen borde driva det hela i ”vinstmaximeringsriktning”. På vilka sätt skulle ett förbud mot alkohol eller ett mer kraftfullt utspel mot alkohol från kubbstyrelsen syfta till att det blir en större festlighet och ger större intäkter till Rone Goik? På inget sätt alls är svaret.

Personligen tycker jag alkohol ska vara tillåtet i kubbvm utan restriktioner. Vill folk dricka under match så kan dom väl få göra det. Det jag helst av allt i dagsläget skulle vilja se är en kombination av ett regelverk som gör utfallet mer rättvist med någon slags motivator för fler att ”satsa” på vm och en stor folkfest.

Ett p.s till dom som inte har varit med: ja det är faktiskt en folkfest. 200 deltagande lag med 6 spelare i varje och därtill publik.

image

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Försvunna filmer

Av någon anledning så försvann filmerna på oss när vi prickar och har oss och är duktiga. Jag har nu lagt tillbaka dem. Marcus saknar vi fortfarande dock. Tråkigt att vi inte fick möjlighet att filma honom under sommaren. Men junior har ju många år framför sig på kubbarenan så det ska nog inte vara några problem att fånga honom nästa år.

Filmerna ligger alltså under respektives flik häröver.

Ni får gärna titta på Jocke igen på den här länken så vi kommer över 10.000 views. Det vore grymt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Våra förluster

Sedan 1996 har laget förlorat fem matcher. Tror jag. Ni får rätta mig om jag har fel. Men så här uppfattar jag våra förluster…

Förlust nr 1:

1998: Laget bestod av Erik, Tord, Torgny, Greger, Håkan och jag själv. Vi var dubbla världsmästare och inget kunde rubba oss. Trodde vi. Väl på VM regnade det småspik och blåste parallellt. I gruppspelet mötte vi ett lag bestående av som jag minns det fyra vanliga jeppar och en gubbe med käpp samt en kille som knappt börjat förskolan. Detta var vår första förlust och vi tog den på sämsta tänkbara sätt. Vi åkte hem.

Förlust nr 2:

1999 var breakup-året för Team Ekeby. Vi bytte laguppställning rejält och led av det i finalen mot Fole/Hejnum (som intill detta datum var de som var ”the shit” i kubbvärlden). Jag har inget egentligt minne från den här finalen mer än att vår energi i den matchen var att vi skulle förlora. Och så blev det. Naturligtvis.

Förlust nr 3:

2004 Det här är faktiskt ett lite udda förlustminne. Norrmännen åkte till Sverige och kontaktade oss som fyrfaldiga (i alla fall fyra i rad) världsmästare och ville spela. Fredagen innan själva huvudtävlingen spelade vi mellan 5-10 matcher. Vi vann samtliga. Saker gick som de gick och vi mötte dessa norrmän i final och detta är den enda matchserie som jag anser att vi förlorat mot ett väsentligt bättre lag (dom dunkade skiten ur oss). De vann rättvist.

Förslust 4:

2006: Trots att det här är den näst närmaste förlusten för Team Ekeby är det den jag minns minst. Jag minns inte vilka slag de gjorde, jag minns inte om de gjorde bra slag, antagligen gjorde de det. Jag vet inte. När det här utspelade sig så var EB bättre än oss. No shit.

2010: roligt eftersom någon jeppe kontaktade oss för att göra en dokumentär om kubb och han var där i snålregnet när vi fick samtalet att Greger var ”sjuk” (han hade varit på fästmöns kusinträff kvällen innan) gick en polare till Jocke som inte kubbat förut in (Fredrik Lidström). Vi mötte Emmas pojkar i första matchen och dom var, om jag får säga, riktigt riktigt bra den matchen. Vi förlorade fair ‘n square. Det blev nog ingen vidare dokumentär.

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Komiskt

Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att detta är ganska komiskt. Under ”resultat årets VM” hittar man följande:

Alltså att:

  1. Backstaplingstävlingen fredag vanns av Kenneth Karlsson med 24 backar
  2. Fredagens fairplaypris gick till Nicke and the fastländers
  3. Backstaplingstävlingen på lördagen vanns av Fredrik Wessman

Det är dock inte det jag stör mig mest över gällande www.vmkubb.com. Det är på tiden att de låter någon som faktiskt kan tillverka hemsidor tillverka hemsidan. Den ser ju förskräcklig ut. Vakna Rone Goik. Klockan är snart år 2012. Skaffa en vettig hemsida. Ni är ju för bövelen ett av Gotlands största engagemang!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Märkligt är vad det är

Det är stor skillnad mellan känslan av hur man spelar och hur man verkligen spelar. Detta slås jag av sedan jag tittat på filmen från årets SM-final. Samma sak när jag tittade på några klipp från matchen mot Tallult i VM (Tack Eric Andersson, som skickat filmerna). Som jag minns det så spelade vi ganska uselt i båda dessa matcher, men när jag tittar på dem nu i efterhand så måste jag konstatera att det inte är så jätteuselt. Faktiskt rättså okej om man ska vara ärlig. Visst, inkastningen var helt åt skogen emellanåt i SM-finalen, men utöver det så träffar vi rättså okej ändå.

Känns faktiskt rätt okej att titta på för att bli av med olustkänslorna från dessa matcherna ur minnet.

Här är del 1 av tre delar, resten får ni titta på jutuben.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En riktigt dum grej

Nu ska ni få höra en grej som är så dum att ni inte kommer tro det är sant. Jag vet att jag har fotograferat det till och med och har suttit och letat en timme på datorn efter fotot, men hittar det inte.

Hur som helst. När man vinner VM i kubb så vinner man 6000 spänn (samma belopp sen det startade. Dålig inflation i prispengarna), någon sponsorpryl samt ett glas graverat med Kubb VM och årtalet. Det är det här glaset som är besynnerligt. Av någon märklig anledning så väljer de som bestämmer i kubbvm att byta glas vartenda år. Det betyder i praktiken att vi sitter med 11 st udda glas (det är allt från jättelika grogglas till smala champagneglas). Vad ska man med det till? Och hur tänker kubbledningen? Dom kanske tänker att de ska fungera som ett pris som man förvarar i hyllan, men om så vore fallet så kunde man väl välja något helt annat, typ en pokal eller nåt. Nä tanken måste vara att man ska använda det…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tjusningen med kubb

Tänkte försöka formulera lite kring kubbens psykologi och det jag vill mena är själva tjusningen med spelet kubb.

Varför vinner inte det bästa laget alltid kan man fråga sig. Varför vinner vi så förbaskat ofta kan man också fråga sig. Vi frågar oss det ganska ofta. Nervositet är en riktig bov i kubbsammanhang i allmänhet och i kubbvm i synnerhet. Jag tänkte reda lite i detta här och nu.

Vi börjar med det där med kubbvm i synnerhet. Vad är det som gör att det är extra svårt i just kubbvm? Bland annat det faktum att du bara har en pinne att kasta gör två saker med dig. För det första så har du en enda chans att göra det du ska med din enda pinne. Missar du finns ingen chans till revansch. Dessutom hinner du tänka alldeles för många tankar efter en missad pinne som sätter en massa illvilliga spår i hjärnan på dig vilket gör att nästa pinne blir ännu svårare. För det andra så ökar pressen på dina medspelare (vilket också ökar pressen på dig själv) för varje missad pinne. Så enkelt är det, en missad pinne är en missad pinne, det går inte att ta igen en missad pinne med ett bättre andra slag (förvisso reparera en aning men sex kast kastade perfekt är alltid bättre än fem). Sedan har vi detta med publik. Många är ovana med att ett hundratal (och i värsta fall kanske tusen) personer tittar på när du kastar – och SER när du missar.

Vad gör vi i Team Ekeby för att komma tillrätta med detta då? För det första så försöker vi alltid hålla koll på varje spelares nuvarande status. Är han ”i” eller är han ”ur”? Sedan får de som är ”ur” uteslutande kasta först eller näst först. Vi tror att det är ovärderligt för den som är ”ur” att känna tryggheten av att de som kastar efter löser de bekymmer han ställer till. Det som är lite lurigt, när man har en sådan superstar som Jocke i laget, är när den som normalt är bäst är ”ur”. Jocke var ”ur” stora delar av årets VM men av gammal vana fick han ändå fortsätta kasta sist (det var först i mitten av semifinalen som vi ändrade på detta och faktum är att det var först då det började lossna för oss). Och detta tullar vi sällan eller aldrig på. Vi slänger icke in superkillen bara för att det möjligen går att slå det där avgörande slaget i första rundan. För kubb handlar inte om, som jag skrivit förut, att vinna utan att undvika att förlora. Vad gäller publik tror jag faktiskt ingen i laget har några bekymmer med det längre. Vi har ända sedan starten lagt några träningar i Almedalen. Ni som varit i Almedalen i vecka 31 vet att det inte direkt är Visbys mest folktomma plats. Vi ser detta som publikträning. Vid sidan av det så försöker vi öva på att vara ”ur” så lite som möjligt med diverse idrottpsykologisk mumbojumbo som jag inte tänkte gå in på. Jag kan inte riktigt svara på om det hjälper heller, men det har blivit lite av en tradition i laget. Så om ni ser oss allihop plocka upp små lappar så är vi ”ur” just då och samlar oss lite och läser några ord som förhoppningsvis får upp oss på banan igen.

Sen nervositeten. Tja, den finns där och ska väl finnas där i lagom mängd. Det gäller att ha den som vän så mycket som möjligt.

Varför vinner inte det bästa laget hela tiden? Även det är beroende av flera faktorer. Dels det rent speltekniska – hur duktigt är laget på spelet kubb? Jag skulle våga säga att 90% av lagen i VM vinner noll av hundra matcher mot oss (även om de får börja med pinnarna). resterande 15-20 lag kan mycket väl slå oss om de spelar bra samtidigt som vi är dåliga. Nu har jag inte sett alla lag spela, men vår lägstanivå är faktiskt riktigt riktigt bra. Jag skulle själv säga att kan man hålla Tallult 89 (i årets VM) stången i 2,5 timmar som dom spelade då på lägstanivån så förlorar man inte mot de där 90 procenten. Det beror också på hur taktiskt väl man genomför matchen. Mot lite sämre motstånd bör man (anser i alla fall vi) spela med lite/mycket säkerhetsmarginal. Kasta exempelvis inte in fler kubbar kort än ni är hundra procent säkra på att ni klarar pricka ner. Det är inte bättre att kasta nio kort och lämna en jämfört med att kasta sju kort och två långt och ta dessa sju. Är inte motståndarlagt injävliga på att kasta in är sju tillräckligt svårt (och obetydligt lättare än nio). Mot de riktigt bra lagen spelar dessutom lotten roll. Jag kan inte ens minnas när vi förlorade ett set där vi började med pinnarna senast. Det är bra många år sedan i alla fall. Tyvärr är förhållandet detsamma om vi möter ett jämnstarkt lag.

Jag vet faktiskt inte riktigt varför nervositeten red oss som maror mot just nämnda Tallult, men jag har under mina 16 år aldrig drabbats så hårt. Jocke filosoferade lite efteråt och sa att han började tänka ”vad händer nu? Vad gör vi om vi åker ur nu? I en kvartsfinal, det har vi ju aldrig gjort förut… åker vi bara hem eller… vad händer?”

Efter matchen gick jag ner och pissade i pissoaren bakom toaletterna. Plötsligt stog Jocke där bredvid mig och slog en drill och jag var tvungen att säga som det var: ”Brother, jag kan fan inte stå på benen, så darrig är jag just nu”. Han svarade: ”Fy fan. jag också”.

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Kubbsäsongen slut & SM-tankar

Det har varit SM i helgen i skojiga skojiga Nybro. Och äntligen är kubbsäsongen slut. Jag är så oerhört trött på kubb efter två helger i rad med kubbtävlingar. Nästa gång jag tar i ett kubbspel blir väl i augusti nästa år.

Jocke, Marcus och jag åkte till SM spelade riktigt bra hela vägen fram till final där vi dock inte riktigt lyckades ge motståndarna en rejäl match. Finalen är väl egentligen den enda matchen som känns meningsfull att skriva något om eftersom det var den enda matchen som det ens var nära att vi skulle förlora. Det var till och med så nära att det hände. Men shit happens och om någon hade erbjudit mig ett guld i VM och ett silver i SM innan kubbhelgerna började hade jag tagit det utan att blinka. SM är inte ens på samma lista som VM i viktighet för mig.

Om både vi och våra finalmotståndare spelar på topp så kan jag garantera att vi ganska exakt skulle vinna 50 matcher av 100 och dom skulle vinna de andra 50. Helt enkelt varje set där man får börja med pinnarna.

Mycket glädjande också att fler och fler tar kubb på allvar och det seglar upp fler som är riktigt riktigt bra på kubb. Tänkte försöka ge mig på att lista de bästa spelarna individuellt (som jag sett spela någotsånär mycket – det är möjligt att det finns fler som jag inte känner till).

I en absolut översta klass befinner sig lillebror Jocke och den nya stjärnan Josef Björklund (och när Tobias Hansson faktiskt tränat lite och är i form finns han med i det gänget – dock inte i nuvarande form). Tom Thomasson är nästan där men jag håller honom ändå snäppet bakom dessa två. Tom är dock också en sån där spelare som har alla bitarna på plats. Den sista jag tänkte nämna är killen som hade svart tröja som vi mötte i matchen mot Tallult 89 i VM. Egentligen har jag sett honom spela alldeles för lite – min han var sinnessjukt bra i matchen mot oss. I en klass för sig helt enkelt. Om någon vet vad denne unge man heter så kan ni väl skriva en kommentar!

Till sist en stor eloge till alla underbara nybronissar som arrangerar SM på ett fenomenalt sätt- Professionalism i perfekt harmoni med glimten i ögat och sköna småpsykningar. Vi älskar just det där. Jörgen (speakern) får faktiskt psyka oss ännu mer om han vågar.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Några svar till Signalgatan

Laget Signalgatan har sammanfattat VM och nämner vårat lilla lag däri. Ni kan läsa hela historien här.

Kortfattat kan man sammanfatta det på följande vis.
1. Signalgatan tycker inte att vi skulle ha vunnit
2. Signalgatan tycker att vi har sämsta matchnerverna eftersom vi inte skjuter ner alla fem och kungen direkt hela tiden.

Nåväl. Gällande den första punkten så får dom väl tycka som dom tycker. Gällande den andra anser jag att det finns en del att säga.

Förvisso dallrade laget värre än på många många år mot just nämnda Tallult men om det är något lag som känner till och anpassar spelet därefter så är det Team Ekeby. Kubb hemma är något HELT annat än på kubb på VM och detta måste man ta hänsyn till. Bara för att man enkelt klarar att pricka ner nio fältkubbar och kungen hemma VARENDA gång är det direkt dumt att ge sig på det i en match mot oss när man har en baskubb kvar som Tallult gjorde. De hade läge att spela med lite marginal i det läget, men valde att spela livsfarligt. Spelar man livsfarligt för många omgångar så finns risken att man dummar sig och då är det roliga slut.

För övrigt så är det bara en (kanske möjligen två) i laget som kan pricka alla fem och kungen fullständigt obehindrat. Vi andra gör det bara då och då. På tal om det så har Jocke klarat det fem gånger i rad och åtta gånger på tio försök. Men det är som sagt i det helt andra spelet kubb. Det man spelar hemma i trädgården.

Jag brukar säga att i princip alla lag spelar 25-40% sämre på VM än hemma i trädgården och jag har ännu inte sett något lag bevisa motsatsen någotsånär konsekvent. Jag vill hävda att detta även gäller Signalgatan (även om jag tror att vi aldrig mött dem). Så även vi. Det ÄR svårare att spela kubb när man bara har en pinne. Den enda pinnen blir så viktig så viktig och omöjligheten att ”reparera” ett dåligt kast sätter sig i huvudet och skapa hjärnspöken även hos den bäste. Att många tittar skapar kanske inte nerver, men det blir lite edge-igare, eller vad man ska kalla det. Vad jag menar är att skillnaden mellan i och ur blir mer knivskarp. Vi är ur ganska ofta men är medvetna om detta och anpassar spelet därefter. Och om man ska försöka sammanfatta alla våra vinster så är nog det mest pricksäkra att vi nästan alltid spelar just precis lagom bra. Det är sällan vi utklassar lag (om de inte är riktigt dåliga) och sällan vi blir utklassade.

Till sist. Om det var någon som trodde att vi inte omfattades av dessa nerver som alla andra får lida av så kan jag bara säga att det inte är så. Men vi försöker vårt bästa att hantera det på ett så icke förödande sätt som möjligt. Hur som haver så har vi förlorat endast fem matcher på sexton år (om dessa förluster ska jag skriva senare) så lite koll anser jag att vi har på hur det fungerar på kubbvm.

Tack Jens för bilderna!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer